Rapport från konflikten i Transslagonien

Hebikiska inrikestrupper framrycker längs landsvägen i Trans-
slagonien.

Det var lugnt igen. Ljudet av fåglar var det enda som hördes. Annat var det tidigare under dagen när ljudet av automateld och de sårades skrik vävdes samman i en dödens symfoni. Jag deltog i de syldaviska styrkornas framryckning. Spåren av kriget destruktiva kraft var legio. Kropparna av hebikiska soldater låg spridda i dikena. Ingen hade haft tid att ta rätt på sina fallna kamrater. Som tur var träffades vi bara vid ett tillfälle av den borduriska militärmaktens oerhörda kraft. Döden följde oss även i form av det efterhängsna monotona knastret från befälets geigermätare. Dockverkar det som om vi inte under något tillfälle hamnade på en skadlig strålningsnivå.


Soldater ur Republikanska gardet tar skydd under striden,
inför nästa framryckning.

Det här var dagen då kriget återigen kom till Transslagonien. Återigen blossade tvisten om vilken av broderfolken som egentligen borde härska över landremsan som romantiskt brukade kallas för ”Österns famn”. Denna gång verkade dock inte längtan efter nytt territorium varit drivkraften för destruktionens frammarsch, denna gång var det ren girighet och makthunger som drev på – drev på viljan att äga, att äga Tiberium…


Förhandling mellan den syldaviske befälhavaren och chefen
över FN- styrkan överste Kurt Stangl och den hebikiske chefen
från inrikestrupperna.

Exakt vad man kan göra med Tiberium och Tiberiumoxid är ännu inte känt för människan men vissa vet att det är ett mätkigt och därmed farligt ämne. Broderfolken har sedan länge kämpat på många plan vilka som ska vara den starkaste och denna dag gav måhända de första svaren.

Skadad Gardessoldat under striderna vid 24 maj.

Transslagoniens öde är inte beseglat än, och vad som händer med det beslagtagna Tiberiumet återstår att se. Tänker sig bordurierna att bygga en tibbabomb? Att konflikten fått efterverkningar i området är dock klart.

Efter att tidigt skaffat sig initiativet i konflikten kunde borduriska styrkor snabbt säkra de Tiberiumfält som fanns i området. Hebikistanska styrkor fanns i området men fann sig underlägsna de blixtrande attackerna från de borduriska styrkorna. FN vars närvaro i området hade som huvudsyfte att medla fred fann det för gott att till slut ge Bordurien viss rätt att fortsättingen äga rätt till landområdet. "Leve presidenten, Leve armén, Leve Landet!" var ropen som skallade genom förbrytarregimen. Den gamle ledaren fick vinna ytterligare en stor seger - kanske den sista.

Bild tagen med teleskoplins visande komissarier ur det
fruktade CEDKA-F.

FN ansåg inte det tillrådigt att låta nuvarande gräns stå fast då säkerheten i området inte gynnas av detta. Den syldaviska regeringen som bistått FN med militär personal under operationen i Transslagonien har av flera internationella samfund fått berömmande ord och ses som numera som en garant för ett säkrare Östeuropa.Kanske är det så att de i Syldavien så omdebatterade händelserna kring överste Stangls krigsbrott i själva verket var en nödvändighet för att nå resultat. Dessa tankegångar växer sig starkare i stora delar av Östeuropa.
Hebikistan vars internationella anseende fått sig allvarliga törnar de senaste åren har fått ge upp alla territoriella anspråk på Translagonien. Läget i huvudstaden Warlinow sägs nu vara mycket spänt och rykten om en statskupp har redan gjort sig gällande. En mörk tid väntar i Hebikstan och landets framtid står på spel.